fanerogamerna

Fältstudie

Rönn

Domän: Eukaryoter

Rike: Växtriket (Plantae)

Stam: Fröväxter (Spermatophyta)

Klass: Trikolpater (Eudicotyledonae)

Ordning: Rosales

Familj: Rosväxter (Rosaceae)

Släkte: Rönnsläktet (Sorbus)

Art: Rönn (Sorbus aucuparia)

Bilderna på rönnen är tagna den 29 oktober 2008 runt klockan 13. Trädet är funnet i ett lägenhetsområde i Tyresö, söder om Stockholm. I området, som ligger på ett berg, finns även många andra växter som vi kunnat använda oss av i vårat arbete.

Rönnen är fotad där den står intill ett hus på innergården. Bredvid rönnen finns en bollplan och några meter bort ligger det en lekplats där det ofta är barn som leker. En gångväg går in till innergården och bilar kör in ibland, men inte ofta då parkeringen ligger en bit bort. Eftersom området ligger uppe på ett berg så kan det blåsa en hel del. Dock skyddar de höga husen innergården från de hårdaste vindarna.

Rönnen är en fanerogam (fröväxt) och har därför sin plats på den lägsta trofinivån, bland producenterna, i näringspyramiden. Producenter är växter som kan skapa sin egen energi. De har alltså inte ett behov av att äta andra arter för att överleva, utan skapar sin egen energi med hjälp av organsiska ämnen. Rönnen frambringar sin energi genom fotosyntes och behöver alltså bara vatten, solljus och koldioxid för att tillfredsställa sitt energibehov. Precis som alla andra gröna växter, så är rönnen livsavgörande för allt annat liv på jorden. Den utför nämligen motsatt process mot vad som sker vid cellandning, den skapar syre genom fotosyntes.

6H₂O + 6CO₂ à C₆H₁₂O₆ + 6O₂

vatten + koldioxid à Druvsocker + syre

Växter behöver även så kallade närsalter för att klara sig. Närsalter är lösta joner och finns i marken. Olika närsalter fyller olika behov hos växten. Det behövs till exempel närsalter för att skapa klorofyll som i sin tur behövs vid fotosyntes. Utan klorofyll tappar rönnens löv sin gröna färg och tillväxten bromsar in.

Både närsaltet och vattnet tar rönnen upp med sina rötter. Utan rötter skulle trädet dö.

På vintern fungerar inte fotosyntesen som den gör på sommaren. Det är bland annat för att soltimmarna minskar. För att rönnen ska klara sig under vintern så drar den tillbaka all den näring som samlats i löven. Detta resulterar i att löven ändrar färg innan de slutligen faller av. På marken förmultnar löven och de näringsämnen som kan finnas kvar i dem hamnar i marken där trädet sedan kan ta upp dem igen genom sina rötter.

Under hösten och in på vintern växer det rönnbär på trädet. Rönnbären är röda, växer i klasar och är en viktig föda för många fåglar. Fåglarna är även viktiga för rönnen då de hjälper till att sprida dess frön som finns i frukten. Rönnen har alltså inte utvecklat något skydd mot att bli mat till fåglarna. Trädet vill att fåglarna ska äta frukten så att fröna sprids.

Rönnens bark är både svårkluven och seg vilket resulterar i att det kan vara svårt för många djur att ta sig igenom den. Dock kan rönnens bark och kvistar agera föda åt djur som både harar, rådjur och älgar.

Rönnen är ett väldigt tåligt träd och det är ingen slump att de ofta förekommer på just innergårdar och liknande. Trädet trivs nämligen under de flesta omständigheterna. Den klarar av både blåsigt klimat, skugga och sur mark. Det trädet vi hittade står uppe på ett blåsigt berg längs en husvägg, så det utsätts för både vind och skugga. Anledningen till att rönnen klarar blåsten så bra är för att dess rötter är utbredda och djupgående.

Att det går en bilväg upp till berget skadar inte det tåliga trädet.

En annan betydelsefull strategi som rönnen använder för att överleva är rot- och stubbskott. Det innebär att även om trädet fälls så klarar det av att skjuta nya skott från både rötterna och stubben och ett nytt träd kan börja växa. 

Artbestämningen av vår rönn gjordes genom en sökning på Internet.