om granen
Gran
Domän: Eukaryoter (Eukryota)
Rike: Växtriket (Plantae)
Division(/Stam):
Barrväxter (Pinophyta)
Klass: Phinopsida
Ordning: Pinales
Familj: Tallväxter (Pinaceae)
Släkte: Gransläktet (Picea)
Art: Vanlig gran/Rödgran (Picea Abies)
Granen är en fanerogam, och ett av få vildväxande barrträd i Sverige. Det är även det träd i Sverige som blir högst, den högsta granen i Sverige var 51 meter hög. Dess ved används ofta till eldning och den karaktäriseras av att det sprakar väldigt när man eldar den. Den används ofta vid tillverkning av pappersmassa och till byggnadsvirke, och granved är en av Sveriges största exportvaror.
Granen hittade jag ganska nära mitt hus, mitt i en skog som från utsidan såg ut att bara bestå av tallar. I en skuggig sänka hittade jag dock flera granar. Runt om skogen finns flera bostadsområden och det är inte jättelångt till motorvägen. Skogen ligger på en kulle, och tallar trivs ofta med att växa högt upp medan granar gärna växer i sänkor, dalar och liknande med näringsrik och fuktig jord. Granar har inga problem med att växa på skuggiga platser. Därför blir granskogar ofta väldigt täta, och få andra trädsorter växer där. Granar klarar av sura miljöer, något som är bra nu när marken blir allt surare på grund av människans påverkan. Dessa faktorer gör att granen kan anpassa sig och växa på många platser, och därför är det ett av de vanligaste träden i Sverige. Jag kände igen själva granträdet (det tror jag att dom flesta gör, vem har inte sett en julgran?), men jag ville ta reda på vilken sorts gran det var. Därför sökte jag reda på en nyckel. Jag hittade den på http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/picea/nyckel.html och jag kom fram till att den granen jag hittat var en vanlig gran, även kallad rödgran (Picea Abies).
Granen är grön året om, den tappar inte sina barr som lövträd gör. Barren är täckta med ett tjockt lager av vax så att vattnet i dem inte ska frysa. Lövträd däremot, måste prioritera att ge ordentligt med vatten till själva trädstammen och därmed stryps vattentillförseln till bladen och näringen i löven sugs in i stammen. Bladen blir då gula och sedan röda, för att till slut ramla av. Näring försöker de sedan suga upp ur marken så länge som det går. Detta fenomen, att bladen ramlar av, kan man även se hos granar som står länge där det är dåligt med vatten eller näring, tillexempel julgranar. Vem har inte sett en röd-brun gran utan barr ligga på soptippen i mars? Eftersom granen står inomhus kan den inte genomföra fotosyntesen och får därför inte all näring som den behöver.
Granen behöver även suga upp vissa näringsämnen ur marken vilket omöjliggörs om den inte har sina rötter kvar i marken. Vattnet i barren hjälper granen att reglera vattenbalansen och de gör att granen kan klara sig längre utan vatten är vad ett lövträd kan. Att samla vatten i barren är därför en av granens strategier för att reglera vattenbalansen. I barren finns även klorofyll. Klorofyll är det ämne som gör bladen gröna, och dessutom är det tack vare klorofyllen som fotosyntesen fungerar. Fotosyntesen är växternas sätt att tillverka näring. Den är även viktig eftersom den tillverkar syre av koldioxid.
6CO2 + 6H2O + E > C6H12O6 + 6O2.
Man kan alltså kalla fotosyntesen för granens strategi att få i sig tillräckligt med näring. Granen behöver inget mer än solljus och koldioxid och vatten för att genomföra fotosyntesen och därmed överleva.
Granar lever ofta i symbios med ektomykorrhizasvampar. I utbyte mot sockerarterna som granens fotosyntes har bildat, så bidrar svamparna med mineralämnen (kalcium, kalium, kväve, magnesium och fosfor) till granen. Svamparnas mycel växer samman med granarnas rötter. Denna mutualism är i princip livsnödvändig för granen. På granarna växer ofta lavar, det är en form av kommensalism. Granen tar inte skada av det men tjänar inte heller på det, däremot gynnar det laven. Granar är även utsatta för parasitism. Honungsskivlingen är en sådan parasit. Den är en svamp som växer på trädet och suger mycket näring.
Eftersom granen producerar energi och aldrig lever på någon annans så är den en producent. Som jag beskrivit ovan så hjälper den också en rad andra växter. Därför har den sin plats på den lägsta trofinivån i näringspyramiden.
Till skillnad från levande organismer så behöver inte granen något syre. Eftersom granen som sagt har klorofyll i sina blad och därmed utför fotosyntesen så behöver granen istället koldioxid. Istället tillverkar granen, precis som alla andra gröna växter, syre av koldioxiden. Därför är det viktigt att vi inte minskar ner på växtligheten i världen, och framför allt i storstäder, eftersom det gör att luften blir renare och växthuseffekten minskar.
Granarna förökar sig på våren. Pollen sitter på grankottens fjäll, och när kottarna är mogna så öppnas fjällen och pollenkorn faller ut. De sprids med vinden, och förhoppnings blandar de sig med fröämnet som också finns på kotten. Dessa sprids sedan med vinden och bildar en ny granplanta.
Granen har ett par strategier för att undvika predation. Dels är barren taggiga, detta gör att inte alla djur vill äta dem. Kådan som finns inuti granens stam skyddar från skadeinsekter och svampar. Den skyddar också viktig vävnad i trädet från att oxidera om ett sår i barken skulle uppstå.
Källor: Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Gran
Den virtuella floran
Lunds universitet (studien The Growth of External Ectomycorrhizal Mycelia in the Field in Relation to Host Nutrient Status and Local Addition of Mineral Sources)
Umeå Universitets lärarutbildning – http://www.educ.umu.se/~magand/exjobb/webver~4.htm, http://www.educ.umu.se/~magand/exjobb/webver~9.htm
SLU, http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/vaxtskyddsnotiser/VSN98-4/VSN98-4C.HTM, http://www.mykopat.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=1784
azote.se
Domän: Eukaryoter (Eukryota)
Rike: Växtriket (Plantae)
Division(/Stam):
Barrväxter (Pinophyta)
Klass: Phinopsida
Ordning: Pinales
Familj: Tallväxter (Pinaceae)
Släkte: Gransläktet (Picea)
Art: Vanlig gran/Rödgran (Picea Abies)
Granen är en fanerogam, och ett av få vildväxande barrträd i Sverige. Det är även det träd i Sverige som blir högst, den högsta granen i Sverige var 51 meter hög. Dess ved används ofta till eldning och den karaktäriseras av att det sprakar väldigt när man eldar den. Den används ofta vid tillverkning av pappersmassa och till byggnadsvirke, och granved är en av Sveriges största exportvaror.
Granen hittade jag ganska nära mitt hus, mitt i en skog som från utsidan såg ut att bara bestå av tallar. I en skuggig sänka hittade jag dock flera granar. Runt om skogen finns flera bostadsområden och det är inte jättelångt till motorvägen. Skogen ligger på en kulle, och tallar trivs ofta med att växa högt upp medan granar gärna växer i sänkor, dalar och liknande med näringsrik och fuktig jord. Granar har inga problem med att växa på skuggiga platser. Därför blir granskogar ofta väldigt täta, och få andra trädsorter växer där. Granar klarar av sura miljöer, något som är bra nu när marken blir allt surare på grund av människans påverkan. Dessa faktorer gör att granen kan anpassa sig och växa på många platser, och därför är det ett av de vanligaste träden i Sverige. Jag kände igen själva granträdet (det tror jag att dom flesta gör, vem har inte sett en julgran?), men jag ville ta reda på vilken sorts gran det var. Därför sökte jag reda på en nyckel. Jag hittade den på http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/picea/nyckel.html och jag kom fram till att den granen jag hittat var en vanlig gran, även kallad rödgran (Picea Abies).
Granen är grön året om, den tappar inte sina barr som lövträd gör. Barren är täckta med ett tjockt lager av vax så att vattnet i dem inte ska frysa. Lövträd däremot, måste prioritera att ge ordentligt med vatten till själva trädstammen och därmed stryps vattentillförseln till bladen och näringen i löven sugs in i stammen. Bladen blir då gula och sedan röda, för att till slut ramla av. Näring försöker de sedan suga upp ur marken så länge som det går. Detta fenomen, att bladen ramlar av, kan man även se hos granar som står länge där det är dåligt med vatten eller näring, tillexempel julgranar. Vem har inte sett en röd-brun gran utan barr ligga på soptippen i mars? Eftersom granen står inomhus kan den inte genomföra fotosyntesen och får därför inte all näring som den behöver.
Granen behöver även suga upp vissa näringsämnen ur marken vilket omöjliggörs om den inte har sina rötter kvar i marken. Vattnet i barren hjälper granen att reglera vattenbalansen och de gör att granen kan klara sig längre utan vatten är vad ett lövträd kan. Att samla vatten i barren är därför en av granens strategier för att reglera vattenbalansen. I barren finns även klorofyll. Klorofyll är det ämne som gör bladen gröna, och dessutom är det tack vare klorofyllen som fotosyntesen fungerar. Fotosyntesen är växternas sätt att tillverka näring. Den är även viktig eftersom den tillverkar syre av koldioxid.
6CO2 + 6H2O + E > C6H12O6 + 6O2.
Man kan alltså kalla fotosyntesen för granens strategi att få i sig tillräckligt med näring. Granen behöver inget mer än solljus och koldioxid och vatten för att genomföra fotosyntesen och därmed överleva.
Granar lever ofta i symbios med ektomykorrhizasvampar. I utbyte mot sockerarterna som granens fotosyntes har bildat, så bidrar svamparna med mineralämnen (kalcium, kalium, kväve, magnesium och fosfor) till granen. Svamparnas mycel växer samman med granarnas rötter. Denna mutualism är i princip livsnödvändig för granen. På granarna växer ofta lavar, det är en form av kommensalism. Granen tar inte skada av det men tjänar inte heller på det, däremot gynnar det laven. Granar är även utsatta för parasitism. Honungsskivlingen är en sådan parasit. Den är en svamp som växer på trädet och suger mycket näring.
Eftersom granen producerar energi och aldrig lever på någon annans så är den en producent. Som jag beskrivit ovan så hjälper den också en rad andra växter. Därför har den sin plats på den lägsta trofinivån i näringspyramiden.
Till skillnad från levande organismer så behöver inte granen något syre. Eftersom granen som sagt har klorofyll i sina blad och därmed utför fotosyntesen så behöver granen istället koldioxid. Istället tillverkar granen, precis som alla andra gröna växter, syre av koldioxiden. Därför är det viktigt att vi inte minskar ner på växtligheten i världen, och framför allt i storstäder, eftersom det gör att luften blir renare och växthuseffekten minskar.
Granarna förökar sig på våren. Pollen sitter på grankottens fjäll, och när kottarna är mogna så öppnas fjällen och pollenkorn faller ut. De sprids med vinden, och förhoppnings blandar de sig med fröämnet som också finns på kotten. Dessa sprids sedan med vinden och bildar en ny granplanta.
Granen har ett par strategier för att undvika predation. Dels är barren taggiga, detta gör att inte alla djur vill äta dem. Kådan som finns inuti granens stam skyddar från skadeinsekter och svampar. Den skyddar också viktig vävnad i trädet från att oxidera om ett sår i barken skulle uppstå.
Källor: Wikipedia, http://sv.wikipedia.org/wiki/Gran
Den virtuella floran
Lunds universitet (studien The Growth of External Ectomycorrhizal Mycelia in the Field in Relation to Host Nutrient Status and Local Addition of Mineral Sources)
Umeå Universitets lärarutbildning – http://www.educ.umu.se/~magand/exjobb/webver~4.htm, http://www.educ.umu.se/~magand/exjobb/webver~9.htm
SLU, http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/vaxtskyddsnotiser/VSN98-4/VSN98-4C.HTM, http://www.mykopat.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=1784
azote.se
Kommentarer
Trackback
